Reumatiska sjukdomar

Reumatiska sjukdomar är ett samlingsbegrepp som omfattar över 200 smärtsamma tillstånd som på olika sätt drabbar leder, ben, brosk, senor, ligament och muskler med minskad rörlighet som följd. I Sverige beräknas omkring en miljon människor leva med någon form av reumatisk sjukdom. I den här texten kommer fokus att ligga på inflammatoriska ledsjukdomar, närmare bestämt reumatoid artrit, ankyloserande spondylit och psoriasisartrit.

Gemensamt för dessa är att de är autoimmuna vilket innebär att det egna immunsystemet angriper lederna. Detta leder till en kronisk ledinflammation.

Tack vare senare års stora framsteg inom behandling och läkemedelsutveckling kan många patienter med reumatiska sjukdomar idag leva relativt normala liv.

Vad är inflammatorisk ledsjukdom?

Gemensamt för reumatiska sjukdomar är att de karakteriseras av inflammation som orsakar värkande och stela leder. De inflammatoriska ledsjukdomar som tas upp här är alltså reumatoid artrit (RA) som också kan kallas ledgångsreumatism, ankyloserande spondylit (AS) eller Bechterews sjukdom, och psoriasisartrit (PsA), en ledinflammation som kan uppträda som en följdsjukdom till psoriasis.

Exakt vad som orsakar dessa sjukdomar är inte kartlagt, men både ärftliga och miljömässiga faktorer kan spela in.

Reumatoid artrit, RA

Reumatoid artrit, eller ledgångsreumatism, är en så kallad polyartrit vilket innebär att flera leder är inflammerade. Oftast är det de små lederna i händer och fötter som drabbas först. I sin typiska form drabbar sjukdomen symmetriskt, vilket innebär att kroppens båda sidor påverkas likartat. Vid RA börjar inflammationen i ledkapseln, den vävnad som kapslar in leden. Inflammationen gör att leden blir vätskefylld, svullen, öm och varm. Efter en längre tids inflammation kan även senor, senskidor och muskler påverkas vilket kan leda till försämrad rörlighet och felställda leder.

I Sverige diagnostiseras omkring 2 400 personer per år med RA. Insjuknande kan ske i alla åldrar, men vanligast är mellan 50 och 70 års ålder. Sjukdomen är cirka tre gånger vanligare bland kvinnor än bland män.

Ankyloserande spondylit, AS

Ankyloserande spondylit, eller Bechterews sjukdom, är en kronisk sjukdom som präglas av inflammation i ledband, muskelfästen och leder. Det vanligaste är att ryggraden drabbas. Då inflammeras i första hand de längsgående ledbanden, men även de små lederna mellan kotorna kan drabbas.

Sjukdomen debuterar som regel smygande med smärta i nedre delen av ryggen. Till en början är smärtan koncentrerad till en sida i taget för att senare kännas på båda sidorna samtidigt. Efterhand blir värken mer ihållande och stelheten ökar.

Ankyloserande spondylit är ofta ärftlig och är mer än dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor.

Psoriasisartrit, PsA

Omkring en tredjedel av personer som har den inflammatoriska hudsjukdomen psoriasis utvecklar psoriasisartrit, att inflammationen också orsakar ledbesvär. En av tio med psoriasisartrit har inga hudbesvär alls.

Psoriasisartrit drabbar oftast en enstaka led, ett finger eller en tå som blir svullen och smärtar, men sjukdomen kan också sätta sig på knä-, fot- och handleder samt, i vissa fall, i ryggslutet i lederna mellan korsbenet och bäckenbenet. Inflammationen kan också angripa muskelfästena närmast skelettbenet.

Psoriasisartrit ger oftast måttliga besvär och de flesta kan leva relativt normala liv trots sjukdomen.

Symtom

Stelhet och värk i leder

Gemensamt för de reumatiska sjukdomarna är att inflammationen orsakar värkande och stela leder. Vid RA är värken ofta symmetrisk, alltså likartad mellan höger och vänster sida, medan smärtan vid AS ofta byter sida. Både vid RA och AS är morgonstelhet vanligt förekommande.

Utöver ledvärk och stelhet orsakar PsA ömhet i muskler och senfästen. I många fall är besvären vid PsA relativt lindriga, men det finns svårare former av sjukdomen där förloppet blir kraftigare och flera leder kan vara påverkade samtidigt.

Andra tecken på inflammation

Vid RA kan lederna bli svullna, ömma och ibland, vid kraftig inflammation, även varma och röda. Pågående inflammation i kroppen leder ofta till trötthet och sjukdomskänsla, ibland med viktnedgång och förhöjd kroppstemperatur.

Vid AS är det vanligt med inflammation i bäcken, höfter, axlar och käkleder. Även ögonen kan bli inflammerade, bli röda och smärta samtidigt som synen blir dimmig.

Upptäckt och diagnos

Reumatoid artrit är en kriteriediagnos som i första hand baseras på sjukdomshistoria och undersökningsfynd. De diagnostiska kriterierna utgår från vilka och hur många leder som är påverkade, serologi, alltså förekomsten av så kallade autoantikroppar såsom reumatoid faktor, RF, och anticitrullinantikroppar, anti-CCP. Vidare undersöker man om sänkan, SR, respektive nivån av C-reaktivt protein, CRP, är förhöjda vilket är ett tecken på inflammation. Lederna kan också undersökas med ultraljud och magnetkamera.

Ankyloserande spondylit kan inte diagnostiseras tidigt då det krävs att man kan bekräfta förändringar, såsom sklerosbildning på lederna mellan korsben och höftben, med röntgen. Detta kan ta 5–10 år, varför det är viktigt att förklara för läkaren hur smärtan ter sig, när den började och om den har förflyttat sig mellan olika sidor av kroppen. Om mycket talar för att det är ankyloserande spondylit kan läkaren ställa en preliminär diagnos och snabbt ordinera fysisk träning som kan förhindra att leder och ledband förhårdnas.

Även vid diagnostisering av ankyloserande spondylit tas blodprover för att kontrollera SR och CRP.

Psoriasisartrit diagnostiseras på basis av sjukdomshistoria, undersökning av hud och naglar samt ledundersökning inklusive röntgen. Därtill tas blodprover, bland annat för att bedöma den inflammatoriska aktiviteten.

Behandling

Behandlingen av inflammatoriska ledsjukdomar, oavsett vilken det gäller, bör inledas så tidigt som möjligt för att minimera risken för skador och komplikationer.

Gemensamt för dessa sjukdomar är också att fysisk aktivitet – träning och/eller fysioterapi – rekommenderas för att förebygga och lindra besvär såsom smärta och stelhet.

Ett flertal olika typer av läkemedel kan användas vid behandling av reumatiska sjukdomar och utöver skillnader mellan de olika diagnoserna måste behandlingen också anpassas efter den individuella patienten

Inflammationsdämpande läkemedel

Redan innan diagnosen är fastställd kan inflammation och smärta behandlas med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, även kallade NSAID (NSAID = Non-Steroidal Anti-Inflammatory Drugs) eller smärtstillande läkemedel baserade på paracetamol. Sådan behandling syftar till att lindra symtom, men bromsar inte sjukdomen.

Kortison

Kortison, eller steroider, kan tas i tablettform eller sprutas in lokalt i den drabbade leden. Effekten är snabb, men kan inte ges under längre tid på grund av risken för biverkningar.

Antireumatiska läkemedel, DMARDs

Sjukdomsmodifierande antireumatiska medel, även kallade DMARDs (DMARDs = Disease-Modifying AntiRheumatic Drugs) syftar till att dels minska inflammation och smärta, dels bromsa eller begränsa skada på lederna. DMARDs är ingen homogen grupp av läkemedel, utan kan skilja sig åt inbördes både vad gäller verkningsmekanism och typ av verksam substans. Ofta avser begreppet DMARDs syntetiskt framställda läkemedel, men det förekommer också att man talar om bDMARDS, där b står för biologiska.

Biologiska läkemedel

I biologiska läkemedel, eller bDMARDS, är den aktiva substansen inte framställd på syntetisk väg, utan produceras i eller renas fram ur levande celler eller vävnad. Denna typ av läkemedel syftar till att dämpa immunsystemet så att det inte driver på de inflammatoriska processer som skadar lederna. De biologiska läkemedlen verkar genom att blockera den inflammationsframkallande effekten av specifika proteiner som stimulerar inflammation, i första hand TNF (TNF-α = tumörnekrosfaktor alfa) och/eller interleukiner, inflammationsstimulerande cytokiner som spelar en viktig roll i immunsystemet. Därtill finns biologiska läkemedel som bygger på monoklonala antikroppar som verkar genom att hämma B-celler.