Inflammatorisk tarmsjukdom

Inflammatoriska sjukdomar inbegriper en lång rad olika tillstånd som har det gemensamt att de kännetecknas av inflammation, alltså kroppens försök att bekämpa ett skadligt angrepp – infektioner, skador, toxiska eller på annat sätt irriterande ämnen – och sätta igång läkningsprocessen.

Inflammatoriska sjukdomar orsakas oftast av en icke-ändamålsenlig aktivering av den inflammatoriska processen. Hit räknas, för att nämna några exempel, reumatoid artrit, astma och psoriasis. I denna text kommer fokus att ligga på inflammatoriska tarmsjukdomar; ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

Vad är inflammatorisk tarmsjukdom?

Inflammatorisk tarmsjukdom eller IBD, Inflammatory Bowel Disease, som blivit ett vedertaget uttryck även på svenska, är ett samlingsbegrepp för ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Därutöver förekommer så kallad oklassificerad kolit. Gemensamt för sjukdomarna är att de kännetecknas av att kroppens immunförsvar angriper den egna tarmslemhinnan vilket orsakar en kronisk inflammation. Som regel går sjukdomen i skov med hög sjukdomsaktivitet som avlöses av längre perioder med låg eller obefintlig sjukdomsaktivitet. Beroende på svårighetsgrad kan skoven kräva särskild behandling.

Orsaken till inflammatorisk tarmsjukdom är inte fullständigt kartlagd, men både ärftliga och miljömässiga faktorer spelar in. En teori är att inflammationen uppkommer till följd av att kroppens immunförsvar reagerar mot tarmens normala bakterieflora hos personer med vissa genetiska egenskaper. Kunskapen om faktorer i omgivningen som kan orsaka IBD är än så länge begränsad, men av det som hittills är känt är rökning den viktigaste faktorn. Ulcerös kolit drabbar i första hand icke-rökare och före detta rökare, medan Crohns sjukdom är vanligare bland rökare som dessutom kan få ett mer aggressivt sjukdomsförlopp. Vidare har man kunnat konstatera att antibiotikaanvändning under barndomen ökar risken för Crohns sjukdom.

Ulcerös kolit, UC

Vid ulcerös kolit börjar inflammationen i ändtarmens slemhinna och fortsätter sedan olika långt in i tjocktarmen. Inflammationens utbredning kan variera över tid, men vid diagnos har uppemot hälften en så kallad proktit, det vill säga att endast ändtarmen är inflammerad, eller vänstersidig kolit där inflammationen endast når tjocktarmens första del, eller mer tekniskt uttryckt, till vänster kolonflexur. Med tiden utvecklar en betydande del av UC-patienter emellertid extensiv kolit, det vill säga att inflammationens utbredning sträcker sig bortom vänster kolonflexur.

I Sverige insjuknar omkring 1 000 personer per år i ulcerös kolit. Ungefär lika många män som kvinnor drabbas och de flesta är mellan 15 och 35 år.

Crohns sjukdom

Vid Crohns sjukdom kan inflammation föreligga i hela mag-tarmkanalen, från munhåla till anus, men det vanligaste är att tunntarmen och första delen av tjocktarmen drabbas. Ofta är utbredningen osammanhängande så att delar med frisk slemhinna, så kallade skip lesions, ligger mellan inflammerade segment av tarmen.

I Sverige insjuknar omkring 750 personer per år i Crohns sjukdom. Ungefär lika många män som kvinnor drabbas, de flesta mellan 15 och 35 år.

Symtom

Blod och/eller slem i avföringen

Även blodblandade diarréer.

Magsmärtor

Vid ulcerös kolit är det vanligt att ha magont som lättar efter toalettbesök. Vid Crohns sjukdom förekommer ofta magknip efter att man ätit.

Viktminskning

Det är vanligt att minska i vikt vid IBD, antingen för att man äter mindre, förlorar vätska till följd av diarré eller till följd av inflammationen i tarmen.

Trötthet

Trötthet vid IBD kan bero på blodbrist till följd av blödning i tarmen och/eller på inflammationen i sig.

Bölder och fistlar

Vid Crohns sjukdom kan smärtsamma bölder och fistlar bildas kring ändtarmsöppningen.

Besvär i andra delar av kroppen

IBD kan också orsaka besvär från exempelvis hud, ögon och/eller leder.

Upptäckt och diagnos

Vid misstanke om inflammatorisk tarmsjukdom genomförs så kallad tarmkikarundersökning, rektoskopi och/eller koloskopi. Ett rektoskop är ett ihåligt plaströr som gör det möjligt att undersöka slemhinnan inne i ändtarmen medan ett koloskop är en böjlig fiberoptisk slang som har en lampa och en kamera i änden. Med koloskopi kan tjocktarmen, ändtarmen och nedre delen av tunntarmen undersökas. Vid båda undersökningarna är det möjligt att ta vävnadsprover.

Därutöver genomförs röntgenundersökningar liksom avförings- och blodprover.

Om patienten endast har inflammation i tjocktarmen vid diagnos kan det vara omöjligt att skilja Crohns sjukdom från ulcerös kolit. I dessa fall talar man om oklassificerad kolit, IBD U (Inflammatory Bowel Disease Unclassified).

Behandling

Behandlingen av såväl Crohns sjukdom som ulcerös kolit varierar från fall till fall, bland annat beroende på inflammationens utbredning och sjukdomens svårighetsgrad. Behandlingen syftar i första hand till att dämpa inflammation och lindra symtom.

Operation kan behövas i vissa fall.

De läkemedel som är aktuella vid IBD kan delas in i tre kategorier:

Inflammationsdämpande läkemedel

Hit räknas kortison, eller steroider, som kan ges vid svårare inflammation. Effekten är snabb, men vid längre tids behandling finns risk för biverkningar.

Vid framför allt ulcerös kolit kan även 5-ASA, preparat med så kallad 5-aminosalicylsyra, ges. 5-ASA hör till gruppen icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, även kallade NSAID (NSAID = Non-Steroidal Anti-Inflammatory Drug).

Immunmodulerande läkemedel

Denna typ av läkemedel syftar till att dämpa immunsystemet så att det inte driver på de inflammatoriska processer som skadar tarmen. Till denna kategori räknas dels så kallade tiopuriner som har en immunhämmande effekt, dels biologiska läkemedel som utformats för att blockera specifika proteiner som stimulerar inflammation, i första hand TNF (TNF-α = tumörnekrosfaktor alfa), ett cytokin som spelar en viktig roll i immunsystemet. Det finns även biologiska läkemedel som hämmar andra inflammationsstimulerande proteiner såsom interleukin 12 respektive 23 och integrinet α4β7. Vid ulcerös kolit kan även så kallade JAK-hämmare användas i vissa fall.