Myelom

Multipelt myelom är en form av cancer som utgår från benmärgen där blodceller bildas. Sjukdomen kännetecknas av ett återkommande mönster av bättre och sämre perioder, remissioner och återfall.

Hur uppstår myelom? Myelom är en form av cancer i benmärgen som drabbar en typ av vita blodkroppar som kallas plasmaceller. Plasmacellernas normala funktion är att tillverka antikroppar mot bland annat virus och bakterier. Normalt producerar benmärgen olika typer av celler som finns i blodet, röda och vita blodkroppar samt blodplättar. Produktionen regleras av kroppens behov av de olika typerna av blodkroppar. Vid myelom produceras för många plasmaceller. Genom att plasmacellerna ökar onormalt mycket i benmärgen, räcker utrymmet inte till för att producera tillräckligt med normala vita och röda blodkroppar samt blodplättar.

När cancern drabbar plasmacellerna kallas de myelomceller. Myelomcellerna ansamlas i benmärgen och sprider sig i de flesta fall till alla ben i kroppen som innehåller benmärg. Det är därför som sjukdomen kalls multipelt (många) myelom.

På informationssidan levamedmyelom.se kan du få mer information om sjukdomen myelom, samt stöd och råd kring hur det är att leva med myelom.

8 fakta om myelom

Symtom

• Skelettsmärta

  Det vanligaste symtomet på myelom är skelettsmärta, framförallt ryggsmärta. Smärtan beror på att myelomcellerna utsöndrar ett ämne som påverkar skelettets ämnesomsättning. Hos vuxna finns benmärg i hjässbenen, ryggradens kotor, revbenen, höften samt i övre delen av armarna och benen. Därför kan myelom kännas som smärta i just dessa kroppsdelar.

• Hög kalciumkoncentration i blodet

  När myelomcellerna orsakar skelettförändringar, frigörs kalcium från skelettet. Hög kalciumkoncentration i blodet kan orsaka t.ex. trötthet, muskelsvaghet, uttorkning och förvirring.

• Anemi

  Blodbrist, minskning i antalet röda blodkroppar. Vanliga symtom på anemi är trötthet, hjärtklappning och yrsel.

• Nedsatt njurfunktion

  Njurarnas viktigaste funktion är att avlägsna olika onödiga ämnen och överflödigt vatten från blodet. Myelomcellerna utsöndrar defekta immunoglobuliner som kallas för M-protein. Detta protein kan skada njurvävnaden och därmed försämra njurfunktionen.

Upptäckt och diagnos

Myelom utvecklas långsamt och som regel ger sjukdomen inga symtom i det tidiga skedet. Ofta upptäcks sjukdomen av en händelse samband med rutinmässig hälsoundersökning eller liknande när man noterar en hög sänka eller en blodbrist.

Vid misstanke om myelom genomförs utredning genom provtagning från blod, urin och benmärg samt skelettröntgen. Med hjälp av så kallad elektrofores, eller elfores, kontrolleras förekomsten av M-komponent i blod och/eller urin. Vidare tas andra blodprover (såsom hemoglobin, vita blodkroppar, trombocyter, saltbalans, njurfunktion) för att utreda vilka rubbningar i kroppens funktioner som sjukdomen orsakat.

Behandling

Myelom är en kronisk sjukdom. Även om sjukdomen inte går att bota så finns det många möjligheter till behandling och överlevnaden förbättras för varje år. Behandlingen syftar till att ta bort så mycket cancerceller som möjligt för att minska symtomen på myelom. Målet är att minska andelen plasmaceller i benmärgen och på detta sätt skapa utrymme för produktion av friska blodkroppar och därmed förlänga överlevnad.

Behandlingen ges i omgångar, så kallade behandlingslinjer. Man behandlar till dess att man uppnår så bra sjukdomskontroll som möjligt och startar ny behandling när sjukdomen åter tydligt ökar eller nya symtom uppträder. Efter första behandlingen kan läkaren rekommendera att man gör en behandlingspaus, d.v.s. att ingen behandling ges mot myelom till dess att sjukdomsaktiviteten åter ökar (återfall).

Det finns många olika behandlingar att ge till patienter med myelom. Typerna av behandling har gått från enbart kombinationer av klassiska cellgifter till kombinationer med läkemedel som är riktade för att mer specifikt påverka myelomcellerna. Under de senaste dryga decenniet har fler nya läkemedel tillkommit och det finns mycket nytt på gång inom forskningen. Vilken behandling man väljer till den enskilda patienten beror på många olika faktorer, såsom:

- hur intensiv behandling patienten kan förväntas tolerera

- vilken effekt patienten haft av tidigare behandlingar

- vilka biverkningar tidigare behandlingar orsakat

Understödjande behandling syftar till att minska symtom och lindra biverkningar. Här ingår läkemedel som förebygger illamående, blodtransfusioner mot anemi, antibiotika mot infektioner, läkemedel som hämmar nedbrytning av skelettet, läkemedel och lokal strålbehandling mot smärta för att nämna några exempel.