Myelom

Myelom, eller multipelt myelom som det ibland kallas, är en form av cancer som utgår från benmärgen där blodceller bildas. Sjukdomen kännetecknas av ett återkommande mönster av bättre och sämre perioder, så kallade remissioner och återfall.
I Sverige diagnostiseras drygt 670 personer per år. Två tredjedelar av de personer som insjuknar i myelom är över 65 år och få är under 40. Sjukdomen är något vanligare bland män än bland kvinnor. Då myelom inte kan botas inriktas behandlingen på att lindra symtom och bibehålla livskvaliteten. Tack vare effektivare behandling har prognosen vid myelom förbättrats radikalt under de senaste decennierna, särskilt det senaste. Idag kan många myelompatienter leva långa och relativt normala liv.

Vad är myelom?

Myelom utgår från plasmaceller, en typ av vita blodkroppar som i normala fall har till uppgift att producera antikroppar som skyddar mot infektioner. Vid myelom börjar canceromvandlade plasmaceller föröka sig okontrollerat och tränger ut den normala blodbildningen. Så småningom leder detta till brist på normala blodceller: blodplättar (trombocyter), röda och vita blodkroppar.
Myelomcellerna utsöndrar hela eller delar av antikroppar, så kallad M-komponent, som kan upptäckas i blodplasma och/eller urin. Hos friska personer finns en stor mängd olika sorters antikroppar som ska kunna binda till och aktivera immunsystemet mot olika typer av smittämnen. Då myelomcellerna är monoklonala, vilket innebär att de har sitt ursprung från samma sjukliga cell, producerar de också identiska antikroppar som då inte har någon skyddande effekt mot infektioner. Därför har myelompatienter ofta sämre immunförsvar än friska personer.
Monoklonala antikroppar som utsöndras i urin orsaka skador på njurarna. En av fem myelompatienterna har njursvikt vid diagnos. Myelomcellerna producerar vissa cytokiner som stimulerar nedbrytning av benvävnad vilket leder till skelettsmärtor som är typiska vid myelom och också är det vanligaste debutsymtomet.

Symtom

• Smärta

  Smärta är det vanligast förekommande symtomet vid myelom, oftast i ryggen och bröstkorgen men även i armar och ben. Smärtan orsakas av att skelettet kalkas ur och blir skört. Smärtorna uppkommer ofta vid belastning och minskar vid vila.

• Trötthet

  Trötthet är ett mycket vanligt symtom. Tröttheten beror i första hand på lågt blodvärde (Hb) till följd av att den normala blodbildningen är störd, men kan även komma sig av att njurfunktionen är nedsatt eller att kroppens salt- och vattenbalans är rubbad.

• Feber och infektioner

  Vid myelom påverkas immunförsvaret då de canceromvandlade plasmacellerna inte producerar funktionella antikroppar. Därmed ökar risken för infektioner i övre luftvägar och lungor.

• Förhöjd kalkhalt i blodet

  I samband med att myelomcellerna bryter ned benvävnad frisätts kalcium (kalk) från skelettet som då kommer ut i blodet. Höga nivåer av kalcium, hyperkalcemi, kan ge upphov till trötthet, muskelsvaghet, uttorkning, förstoppning, förvirring och symtom på depression.

Upptäckt och diagnos

Myelom utvecklas långsamt och som regel ger sjukdomen inga symtom i det tidiga skedet. Ofta upptäcks sjukdomen av en händelse samband med rutinmässig hälsoundersökning eller liknande när man noterar en hög sänka eller en blodbrist.
Vid misstanke om myelom genomförs utredning genom provtagning från blod, urin och benmärg samt skelettröntgen. Med hjälp av så kallad elektrofores, eller elfores, kontrolleras förekomsten av M-komponent i blod och/eller urin. Vidare tas andra blodprover (såsom hemoglobin, vita blodkroppar, trombocyter, saltbalans, njurfunktion) för att utreda vilka rubbningar i kroppens funktioner som sjukdomen orsakat.

Behandling

Då myelom har ett långsamt förlopp avvaktar man vanligen med behandling till dess att symtom börjar uppträda. Vilken behandling som väljs avgörs av flera faktorer, framför allt patientens ålder och hälsotillstånd. Vissa behandlingar är alltför krävande för att äldre och svagare personer ska klara av dem.
Behandling av myelom sker i olika omgångar eller behandlingslinjer där varje omgång syftar till att minska antalet cancerceller och få bort symtomen. När man uppnått bästa möjliga sjukdomskontroll görs ofta ett uppehåll fram till dess att sjukdomsaktiviteten åter ökar tydligt eller att symtomen återkommer – då behandlar man igen.
Det finns två huvudsakliga typer av behandling: sådan som riktas direkt mot myelomcellerna och understödjande behandling som syftar till att lindra symtom och biverkningar.

Myelom behandlas oftast med olika kombinationer av läkemedel såsom cytostatika, immunmodulatorer, proteasomhämmare, antikroppar och kortison. Yngre patienter, upp till 65–70 år, kan också få högdosbehandling med autolog stamcellstransplantation. Då samlas stamceller in från patienten i ett skede med låg sjukdomsaktivitet, så kallad remission. Cellerna fryses ned och patienten ges en mycket kraftfull cytostatikabehandling som slår ut de blodbildande cellerna i benmärgen. Därefter får patienten tillbaka sina stamceller varpå benmärgen kan återhämta sig och börja bilda friska blodceller.
Understödjande behandling syftar till att minska symtom och lindra biverkningar. Här ingår läkemedel som förebygger illamående, blodtransfusioner mot anemi, antibiotika mot infektioner, läkemedel som hämmar nedbrytning av skelettet, läkemedel och lokal strålbehandling mot smärta för att nämna några exempel.